Jag och jag

Känns som att jag är min egen största fiende på nå´t sätt. Jag mår inte bra när det inte händer nånting. Vill hellre ha tolv projekt för mycket, än inga alls. Smider planer, gör listor, gillar förändring och högt tempo. Kan få en glädjekick av storstädning eller möbelrenovering. Vill helst alltid vara på väg. Och älskar att ta ut mig, En löprúnda eller timme på gymmet ger mig endorfiner för en vecka.

Hur kan det då komma sig att jag ändå väljer soffhörnet så ofta! Myser ner mig med duntäcke, en bra bok och något att knapra på. Fjärrkontrollen inom räckhåll och fötterna mjukt vilande i sambons knä. Sonen sussar sött på övervåningen.

Kanske måste man inte välja vilken typ man är eller vill vara. Det funkar med lite av varje. Lite lathet + lite överenergi + lite svenssonliv + lite Stureplansglamour + lite lekparkshäng + lite middagsbjudning + lite karriärsplaner + lite "låt ödet styra" + lite ensamtid + lite parsamhörighet = det bästa av allt.

Eller 55 sidor av samma mynt, kanske man kan säga.