Jag är 30+ nu och har lyckats bli alldeles nöjd och lycklig och tillfreds och skön med mig, den jag blivit, mitt liv och det jag haft turen och/eller kraften att uppnå.
Men ni vet hur det är. Ibland tycker man ändå att gräset är liiiite grönare på den andra sidan om staketet. Att någon annans klädstil är avundsvärd, eller "om jag bara hade den där matlagningstalangen". Och så ska det ju vara för det ger inspiration och det är bra.
Just nu är mitt "gröna gräs" Ann Söderlund. Eller kanske mest av allt hennes före detta hus. Som nu är vårt hus. Men som hon inredde så fint. Och som i mina ögon var perfektion. Och nu har jag efter snart ett halvår i samma hus inte riktigt hittat ända fram med alla prylar.
Så jag läser Anns blogg och tänker, "hur tänkte du". Hur får du ihop alla dina gamla och alla dina nya saker till en så fin och komplett helhet? Och vart hittade du dina vintagefynd? Och vad fick dig att köpa dem? Jag vill in i Anns estestiska huvud och få den där magiska kraften som gör att något bara blir så rätt. (Jag misstänker att Elin Kling också besitter den fast då gällande mode.) Men jag får fortsätta försöka, helt enkelt. För jag vill ju ändå ha min egen stil, vår stil. Inte hennes.
Just nu diggar jag verkligen Ann. Hennes familj. Hennes blogg. Kanske inte hennes "världens härligaste män", eller vad programserien nu hette. Men nästan allt annat. Och så verkar hon så snäll också. Och glad.
Och jag är glad. Över det mesta just nu.
http://www.familyliving.se/bloggare/ann-soderlund/2008/12/16/i-m-so-happy/index.xml
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar