Feeling bad for Bella

Så Blondinbella åkte ur Let´s Dance fortare än kvickt. Synd! Hon tillförde något visst, med hela den där attityden och Barbielooken.

Jag läser hennes blogg ibland och kan inte låta blir att tycka synd om henne. Visst har hon, på många sätt och vis, lyckats bra för sin ålder. Hon har alla de här företagen, hektiska dagar, en hel massa pengar på hög (om man ska tro vad man läser) och ett gäng blogg-fans.

Men ändå. Hon är 18 år eller så. 18! Då vet man inte så mycket. Man TROR att man gör det, men har inte total koll. (Vid 30 däremot så har man ofta koll på ganska mycket, men tror inte att man kan knappt nå´t ;)). Och vad är egentligen "att lyckas"?

Hon är känd nu, om det var målet. Hon tjänar pengar. Men hon har så starkt målat upp myten om sig själv, att den blivit en sanning. Vet hon själv vem hon är och vem hon vill vara? Vet hon att hon kommer att stå ut med att bilden av Blondinbella inte hux flux går att avlägsna från Isabella Lövengrip, när hon kanske skulle önska det? Kommer hon att orka vara en schablon, och stå för alla sina blogginlägg, när hon inte längre vill eller behöver?

Jag har ingen aning, men det känns inte helt ok. Jag tycker synd om henne, samtidigt som jag kan förakta en del av hennes uttalanden och den världsbild hon förmedlar till unga tjejer.

Blondinbella är en stark och tydlig karaktär - en förstärkt bild. Men hon är nog ingen riktig förebild.