2008

Fortsätter årskavalkaden och har kommit till 2008.

Året då vår dotter blev till. Föregått av ett missfall under våren. Året då jag karriärsmässigt hade mina kanske största framgångar hittills. Året med roliga fester och vackra skärgårdsbröllop. Året som kämpade sig fram i efterdyningarna av vår relationskris; stora ljusglimtar, många och långa skuggor, upp till ytan för syre men ibland längre ner mot botten igen.

Ett år av grubbel.

Ett år av målmedvetenhet och kamp. Men även tvivel och förvirring.

Mest symboliskt för 2008, var vårat husköp. Ett drömhus, men ingen husdröm som besannades. Vi investerade pengar och följde våra utstakade mål, men våra hjärtan gick inte längst fram i ledet. De fick finna sig i att hänga efter, styrda av mer statiska beslut.

I efterhand ändå, möjligen, ett av vårt gemensamma livs allra största beslut. Väggar som höll oss ihop när båda våra väsen kanske fortfarande letade en nödutgång. Bort. Ett projekt som gav oss tillfälle att prata och skratta, utan att känna allför mycket.

2008 var inte ett kritiskt år, inte sorgligt eller desperat. Inga konflikter eller misstag som kunde tära sönder. Men efterdyningarna var inte väntade, och inte möjliga att sortera och bearbeta på samma sätt som en kris man är mitt uppe i.

Tillbaka till huset. Det som vi först nu kanske verkligen firar och dyrkar. Inte bara ett hus, utan ett hem fyllt med värme och lycka.

Käppar i hjulen...

... har jag inte, men väl snömodd!

Det GÅR ju inte att vara ute med vagnen, särskilt inte eftersom vi har en Bugaboo med små framhjul, inga extra vinterdäck och gatorna i kvarteret växer ihop med trottoarerna i någon slags vitbrun, isklumpig, hal, trög, ogenomtränglig och lutande sörja.

Jag vänder och vrider. Springer och drar. Rycker och trycker på. Lutar på bakhjul och balanserar på framhjul.

"Helveteeee!" var min egen högljudda ickesofistikerade kommentar igår när vagnen körde fast och dottern höll på att flyga ur.

"Man får inte säga så" hör jag sonen snusförnuftigt pipa från snowracern som jag har på släptåg, dragandes i vänsterhanden.

Och så skrattar vi båda. Och så tittar vi på det här. Då är det inte så jobbigt trots allt.

Okomplicerad

Alltså, när det kommer till TV har jag kanske inte den högsta kravspecen i juryn.

Jag blir glad av Top Chef, Project Runway, So You Think You Can Dance, Halv åtta hos mig, Vad blir det för mat, Leila, Made In Sweden, idrottsmästerskap och förlossningsprogram :-)

Så enkelt är det.

Däremot pallar jag inte Förkväll och inte heller står jag ut med någonting där Malou är med och håller i taktpinnen. Jag vill inte verka dissig och har inget emot henne egentligen, men hon verkar så ointresserad och överlägsen alla gäster hon pratar med. Tankarna någon annanstans och nästa fråga på tungan innan hon ens börjat lyssna på svaret på den tidigare.

Då gör jag som alla säger; slår av hellre än sågar sönder.

Bokslukare

Tog med EN bok till Thailand, trodde inte det skulle bli så mkt läsning med båda barnen på högvarv, men efter två dagar var den utläst och tack och lov fanns välfyllt bibliotek på hotellet.

Igår svängde jag in på Åhléns City, som alltid har fyra för tre, och införskaffade fyra nya pocketar.

Ingen storslagen litteratur såklart, men vardagsnära relationsdramer och romaner som jag älskar att bläddra mig in i.

Gjorde slut på den första imorse; Tusen Skärvor Tillit. (Tack Kakan, för tipset!) Lite annorlunda skriven, mörk, jobbig, äkta, oförskönande och relativt icke-hoppfull, men väldigt bra. Ser fram emot nummer två i raden, ikväll!

Ännu en tia!

Nytt årtionde och jag tänkte hälsa det välkommen genom att lista en personlig händelse som påverkat mig på det ena eller andra viset, för varje gånget år, i kommande inlägg. Börjar idag och börjar med 2009.

Givetvis födseln av vår fullkomligt underbara, temperamentsfulla, busiga, leende, spralliga, lättlärda, bebismjuka, närhetsoberoende dotter. I slutet av april kom hon till oss med en sådan outsäglig lycka och tacksamhet. Som många av er vet har mitt och T:s förhållande inte alltid (någonsin? ;)) varit lätt, och länge verkade det varken som att vi skulle våga försöka få fler barn, hade någon framtid eller kunde hitta tillbaka till närhet och vi-känsla igen. Men det gjorde vi. och det gör vi. För vi fortsätter jobba med våra olikheter och skilda behov, allt under det stora trygga och nödvändiga paraply som kallas kärlek. Och på grund av det så är hon här. Så långt ifrån självklar. Och inte bara på grund av ödet. Utan också för att vi ville, vi vågade, vi valde och vi trodde. Och hon valde oss. Vårt lilla mirakel.

Året 2009 och i samband med "lillasysters" ankomst, blev ju vår son storebror. Från dag ett har han tagit emot sin lillasyster med sådan enorm omtanke och ömhet. Han har pussat och klappat och nojsat och lekt. I takt med att hennes personlighet och styrka utvecklas allt mer, vågar han också vara en lite busigare brorsa. Som två isbjörnsungar som kivas, rullar de runt i vår stora soffa. Elis med sin näsa killandes i Lilians ansikte, och Lilian grymtande och huggande efter Elis med sina sylvassa små bissingar. Allt som oftast på skoj, och fyllt av underliggande värme.

Så Lilian kom och Elis växte och det gjorde tacksamhet, lycka och kärlek också. Familjen blev större och starkare. Och saker som jobbframgångar, resor, nöjen och inredning av huset var jättekul och betydelsefullt på sitt lilla vis, men sekundärt i sammanhanget.

Alltid!

Vissa artister tänker man inte ens på att man gillar, när någon frågar om ens musiksmak. Men i spellistorna på Spotify och IPhonen så förekommer de ständigt, och gör dessutom låtar som ger rysningar om och om igen.

Alicia Keys är en sådan. Fan vad bra hon är!

http://www.youtube.com/watch?v=A9EJTuR0ytQ

Tio i topp

Tio mål, tvåtusentio, utan inbördes ordning:

10. Äta bättre, ink. laga mer mat
9. Fortsätta socialisera och bli ännu bättre på att prioritera vän-träffar
8. Vara en bra mamma, ink. att leka mycket och varierat med barnen
7. Ta körkortet
6. Träna hårt och regelbundet, minst tre/fyra ggr i veckan
5. Göra privatekonomisk budget
4. Skriva/påbörja den där romanen och skriva en låttext
3. Lyckas med år ett av nya jobbutmaningen
2. Bli bättre på kroppsvård såsom insmörjning och frisörbesök etc
1. Vara en bra flickvän ink. att leka mycket och varierat med sambon ;)

Bubblare: Bli en bättre fotograf/redigerare, ha bättre ordning i lådor och skåp, måla om de där möblerna, besöka minst tre loppisar/antikaffärer jag aldrig tidigare varit på, åka till Gotland minst en gång i år, ta bra hand om trädgården ink. beskära alla träd, göra en riktigt garderobsutrensning och bli bättre på planerade inköp, veckohandla, börja någon aktivitet med Elis (friidrott? klättring? handboll? fotboll? simning?), komma ihåg födelsedagar.

Fler ytligheter

Jahapp, efter tre veckors absolut köptorka har jag tydligen blivit besatt av alldeles för dyr nätspaning. Eller själva spaningen är förstås gratis. (Så när som på uppkopplingen då.)

Ytterligare en målbild för de yrkesmässiga utmaningarna som inleds 2010.

Klyschigt, men visst är det väl paket att drömma om, de här Tiffanyboxarna?

http://www.tiffany.com/

Matnyttig revolution

Har känt till Linas Matkasse ett tag, men nu äntligen gjort slag i saken och gått med som kund.

Varannan vecka kommer en leverans med varor och recept, inklusive ett veckoblad med tillagningstips, information om svårighetsgrad och hållbarhet, vilka råvaror som går bra att frysa in etc.

Det här ska bli SÅ skoj att testa. Precis vad jag behöver för att komma igång med bättre kosthållning för hela familjen!

www.linasmatkasse.se

Begär!

Jo, ni vet, jag gillar ju modebloggar och glossiga magasin (eller modebilagorna i kvällstidningarna, för all del ;)), och brukar inspireras men inte exalteras över innehållet.

Förrän nu.

Den här handväskan, Mulberrys Alexa, är perfektion. Och om det inte vore för att jag för en månad sedan sade upp mig från mitt arbete för att ge mig i kast med en ny och inledningsvis inte så solid utmaning, hade jag beställt denna nya juvel som landar i butik i dagarna.

En ytlig morot att jaga ikapp under 2010!

Avkopplad eller uppkopplad

Det slog mig just hur extremt utvilande två veckors solsemester kan vara. Inte bara på grund av familjemys och ständigt solbadande, färdiglagade måltider eller en tripp till hotellgymet.

Utan främst för att man på ett par dagar totalt kommer bort från "kolla-hetsen".

Kolla mailen. Kolla telefonen. Kolla Facebook. Kolla branschsajterna. Kolla Aftonbladet. Kolla favoritbloggarna. Kolla dagisuppdateringar. Kolla tv-tablån.

Det enda man måste hålla koll på under chartersolen, är möjligen solstolsjakten runt 8.30, med hopp om att knipa de bästa platserna (vid 8.00) eller några platser överhuvudtaget (vid 9.00).

Uppkopplad är skoj, men avkoppling behövs ibland!

2010

Gott nytt år, vänner och okända!

För mig/oss började det nya året och decenniet på en gräsmatta strax bredvid en vacker sandstrand i Phuket, tillsammans med 1000 andra turister. Det har varit en alldeles underbar semester, fylld av ljuvliga små upplevelser och fritt från stora äventyr. Vi har bara varit, slappat, badat, umgåtts, skrattat och kramats. Lycka, utan "men". Bara äkta glädje över nuet.

Med nytt år kommer alltid nya planer. En del blir verklighet, andra inte. I år har jag lovat mig själv att försöka ta körkortet jag betalt för, att komma igång med regelbunden träning (börjat starkt med 14 pass på femton dagar), börja laga mer mat; nyttig och spännande, och till sist försöka vara lite mer relaxad inför alla "måsten". Det kanske inte gör SÅ mycket om Lilian råkar slicka på hallgolvet en millisekund innan jag hinner fram...

Halkade via Vimmelmamman in på en blogg som är så otroligt sorglig att magen knyter sig hårt och länge. (http://annajansson73.blogspot.com/) Känslan av att "det kunde vara jag eller du eller vem som helst av oss", går inte att blunda för, och vi vet ju aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Jag gråter som vanligt, kan inte hitta någon distans utan lever mig in i hur det måste vara för Anna och hennes familj. Och är det någonting man vill ta med sig från den här sortens verklighet, är det ju att det faktiskt aldrig går att veta något alls om framtiden. Ingenting. Och när tråkiga saker händer, vill man ju i alla fall kunna säga att lycka är att ta vara på det som är bra här och nu. Inte vara alltför städnitisk, självkritisk, hypokondrisk, vardagsgnällig eller kontrollbehovig. Komma ihåg att vara den man vill vara, och säga till dem som är viktiga att de är just det. Skapa fina minnen, utan för höga krav på hur det måste vara.

Tillbaka till gladare tongångar. Är väldigt utvilad och känner mig nystartad på alla plan. Utsövd, nollställd inför alla jobbåtaganden och min stora förändring som komma skall, där. Lätt i sinnet och otroligt glad och tacksam för den familj vi har och de senaste två veckornas alla genomhärliga stunder, i all enkelhet.

Peppar, peppar... (kommer man inte ifrån!).

Hoppas kunna bevara den här "semesterkänslan" trots att det skiljer ett halvt jordklot och sisådär 40 grader i temperatur :-)

Kram,
L