Nytt årtionde och jag tänkte hälsa det välkommen genom att lista en personlig händelse som påverkat mig på det ena eller andra viset, för varje gånget år, i kommande inlägg. Börjar idag och börjar med 2009.
Givetvis födseln av vår fullkomligt underbara, temperamentsfulla, busiga, leende, spralliga, lättlärda, bebismjuka, närhetsoberoende dotter. I slutet av april kom hon till oss med en sådan outsäglig lycka och tacksamhet. Som många av er vet har mitt och T:s förhållande inte alltid (någonsin? ;)) varit lätt, och länge verkade det varken som att vi skulle våga försöka få fler barn, hade någon framtid eller kunde hitta tillbaka till närhet och vi-känsla igen. Men det gjorde vi. och det gör vi. För vi fortsätter jobba med våra olikheter och skilda behov, allt under det stora trygga och nödvändiga paraply som kallas kärlek. Och på grund av det så är hon här. Så långt ifrån självklar. Och inte bara på grund av ödet. Utan också för att vi ville, vi vågade, vi valde och vi trodde. Och hon valde oss. Vårt lilla mirakel.
Året 2009 och i samband med "lillasysters" ankomst, blev ju vår son storebror. Från dag ett har han tagit emot sin lillasyster med sådan enorm omtanke och ömhet. Han har pussat och klappat och nojsat och lekt. I takt med att hennes personlighet och styrka utvecklas allt mer, vågar han också vara en lite busigare brorsa. Som två isbjörnsungar som kivas, rullar de runt i vår stora soffa. Elis med sin näsa killandes i Lilians ansikte, och Lilian grymtande och huggande efter Elis med sina sylvassa små bissingar. Allt som oftast på skoj, och fyllt av underliggande värme.
Så Lilian kom och Elis växte och det gjorde tacksamhet, lycka och kärlek också. Familjen blev större och starkare. Och saker som jobbframgångar, resor, nöjen och inredning av huset var jättekul och betydelsefullt på sitt lilla vis, men sekundärt i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar