Jahapp, då var det dags för mig att prova bloggvingarna på annat håll (ni vet, jag älskar förändring och har huserat här ett bra tag). Från och med nu hittar ni Lilla Fröken 30+ på följande adress:
http://blogg.mama.nu/lillafroken30
Och antingen så ses vi där, eller kanske här igen någon gång i framtiden. Hur som helst är jag glad att du hängt med i mina ord såhär länge.
Vi ses!
onsdag 28 juli 2010
Tyngdpunkten
Jo, det var ju det här med vikten. Sedan 1 januari har jag tränat i snitt två gg i veckan, så det känns bra. Men semesterdekadens, rodépimplande och bilåkande har resulterat i extrakilon som definitivt inte är ökad muskelmassa till följd av hantellyft... Jag försöker övertala sambon att det enda jag behöver nu är en riktigt ilsken PT, men han hävdar att det är pengar i sjön och motsätter sig bestämt.
Jag får helt enkelt göra som andra bloggare och ta det här utrymmet till hjälp. Inom kort... eller åtminstone snart... lite senare... kommer jag att lägga ut bild, vikt och mått till världens fria beskådan. Eller nåja, mina fem trogna bloggläsare i alla fall. Det får bli den morot jag behöver för att skärpa till min kost/motionsmoral.
Och tillsammans med veckomatschema och planerade inköp kanske det blir en höst i rätt riktning. Som 30-plussare får man inte mycket gratis. Och jag tänker fightas mot lathetsmulligheten ´til the bitter end. Endast Marabou kan rubba den övertygelsen.
fredag 23 juli 2010
Fem härliga höstmåsten
Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen; jag älskar avslappningen, energin och nystarten som semestern innebär. Energiboosten till nya och nygamla projekt är total, och inspirationen flödar. Utmaningen är förstås som alltid att behålla såväl känsla som motivation och drivkraft när oktobermörker och jobbstress tränger sig på. Här har ni årets topp 5, över mina fem hösthållpunkter att eftersträva:
5. Ny garderob. Helst från Top Shop. Ska hösten 2010 bli tiden då jag en gång för alla lärde mig att matcha rätt, shoppa korrekt och känna mig nöjd med garderoben?
4. Bokskrivande. Det går framåt. Det känns bra. Det får räcka så just nu.
3. Rutiner! Ekonomiska, näringsmässiga och administrativa. Såväl professionellt som privat. Sambon påpekar ideligen hur viktigt det är och hur mycket tid man sparar på fungerande rutiner för fakturabetalning, kvittoredovisning och jag flikar även in med matplanering. Rätt material gör dessutom saken rolig! Ordning & Reda, i dubbel bemärkelse.
2. Målsättningar. Definiera tre mål (körkoret kanske blir ett?) och planera för att nå dem. Jag vet vilka de är, men det blir ett separat inlägg. Kanske.
1. Fysisk aktivitet. Jag mår inte bra utan den, jag blir extremt lycklig med den. Kan helt enkelt inte vara utan träning, och träningsdagboken som jag fört under hela 2010 har blivit ett viktigt inslag i vardagen. 
onsdag 21 juli 2010
Nykär
Har de senaste åren endast sporadiskt varit på Ikea, aldrig varit på jakt efter någon inspanad favorit eller spontanköpt dukar, krukväxter, förvaring i den utsträckning jag behövt/borde ha gjort.
Har helt enkelt tyckt att Ikea känts oinspirerande, fel för vårt hus och den stil jag/vi gillar, och bara... nej, trist helt enkelt.
Igår ute i Kungens Kurva hann jag med både Mio och ovan nämnda möbelvaruhus och plötsligt kom Ikea-glädjen tillbaka! Hur mycket fint som helst, bättre material, mer passande stil (ur egoistiskt perspektiv) och en enorm köplust infann sig.
Nu blev det bara en turkosblå vaxduk till en av uteplatserna, och en jättefin stor vit korg med lock till barnens leksaker som alltid dröjer sig kvar i vardagsrum och matrum (som jag letat efter en sådan, och nu fanns den till 51% rabatt i fyndhörnan på Ikea av alla ställen), men jag återkommer snart igen, det är ett som är säkert.
Har helt enkelt tyckt att Ikea känts oinspirerande, fel för vårt hus och den stil jag/vi gillar, och bara... nej, trist helt enkelt.
Igår ute i Kungens Kurva hann jag med både Mio och ovan nämnda möbelvaruhus och plötsligt kom Ikea-glädjen tillbaka! Hur mycket fint som helst, bättre material, mer passande stil (ur egoistiskt perspektiv) och en enorm köplust infann sig.
Nu blev det bara en turkosblå vaxduk till en av uteplatserna, och en jättefin stor vit korg med lock till barnens leksaker som alltid dröjer sig kvar i vardagsrum och matrum (som jag letat efter en sådan, och nu fanns den till 51% rabatt i fyndhörnan på Ikea av alla ställen), men jag återkommer snart igen, det är ett som är säkert.
tisdag 20 juli 2010
Uppfriskande
Snubblade av en händelse in på en lite annorlunda blogg mitt i all dagensoutfitjagfestarsåglassigt-hysteri. Den skrivs av en person som jag inte känner överhuvudtaget, men vars historia jag delar med ett antal veckors gemensam nämnare.
Lisa Knapp skriver om livet som mamma, förlossningars vånda, tillvaron som kvinna/kompis/sambo utan förskönande eller klick-eftersträvande formuleringar, och det känns både äkta och intressant.
Lisa Knapp skriver om livet som mamma, förlossningars vånda, tillvaron som kvinna/kompis/sambo utan förskönande eller klick-eftersträvande formuleringar, och det känns både äkta och intressant.
Funkar inte att länka just nu, men ni hittar Lisa på familyliving.se
Make over
Ber om ursäkt, pillade lite med designen på bloggen vilket resulterade i en smärre grafisk katastrof. Nu måste jag bjuda barnen på någon slags lunch, men om en stund (kan bli en vecka) ska jag försöka fixa den här utseendevurpan.
Over & out.
Over & out.
Värme!
Hett ute, varmt inne. Även i hjärtat.
Två barn som busar i soffan, plockar smultron till ett grässtrå, sambo som pratar i mobil ute i trädgården, brunbränd, stark och fin.
Längtan framåt, men fullkomlighet här och nu. Planer och drömmar, men också lugn och trygghet.
Vardag, timmar som går, mycket av ingenting och ett överflöd av allting.
Två barn som busar i soffan, plockar smultron till ett grässtrå, sambo som pratar i mobil ute i trädgården, brunbränd, stark och fin.
Längtan framåt, men fullkomlighet här och nu. Planer och drömmar, men också lugn och trygghet.
Vardag, timmar som går, mycket av ingenting och ett överflöd av allting.
Relaxat
Ibland behövs det inte mycket för att göra tillvaron komplett. Efter ett besök på Skara Sommarland ändrade vi rutten från Malmö/Köpenhamn, till att istället sikta mot Sunne och Selma Spa, som tillåter barn under 16 år hela sommaren.
Vi valde det enklaste rummet, köpte inga dyra behandlingar och gjorde endast en utflykt (till Arvika, dagen efter festivalen, det var lite öde...) men hade några underbara dagar i pooler, på skogspromenader och skrikiga middagar till trots.
Jenny for president!
Läste en intervju med grymma Jenny Östergren (som förgyller vardagsmorgnarna tillsammans med Steffo i rutan!) och noterar att hon inte skulle ha något emot att ge sig in i politiken, och d-e-t är kanske exakt vad som krävs för att både göra skillnad och få såna som mig riktigt rejält politiskt intresserade.
Heja Jenny, in i riksdagen med dig!
torsdag 10 juni 2010
Rosa tankar
Barnen har somnat i var sitt rum på övervåningen. Sambon är inte hemma, tystnaden är påtaglig. Tänk vilken skillnad det är på tyst och tyst.
Ibland så tärande, så påtagligt fel. Om man är två i rummet. Om något inte är som det ska.
Och så den här vackra tystnaden. Den trygga och fina. Fullt av mjuka tankar i huvudet, inga skarpa kanter någonstans. Utanför fönstret skymmer sommarkvällen, himlen ovanför skogskanten är alldeles rosa.
Alla leksaker och småbråte är undanplockat. Det finns inget som stör.
Allt brus, alla barnskrik, t-banan som gnisslar, musik i lurarna, samtal i telefonen... det hör till morgondagen. Nu är det tyst, lugnt och stilla. I nuet finns lugnet.
Bäst just nu
Lyssnar på två låtar om och om och om igen i telefonens Spotify.
Den ena; Oskar Linnros med "Från och med du"
Den andra; Rihannas "Te Amo"
Båda underbara. Ah, sommar!
Den ena; Oskar Linnros med "Från och med du"
Den andra; Rihannas "Te Amo"
Båda underbara. Ah, sommar!
måndag 7 juni 2010
Allergisk
Möjligen har jag berört detta ämne tidigare, men något som jag bara inte kan ignorera när jag hör/läser om det, utan upprör mig å det grövsta är följande uttryck:
- Livspussel. LIVSPUSSEL??! Alltså, det är ju bara så himla fel. Vaddå pussel? Ska liksom alla bitar matcha till en perfekt rektangel i slutänden, och då är man lycklig och glad för alltid och i evighet? Livet är inte perfekt slipade bitar, 250 till antalet. Inte heller är ramverket symmetriskt och alltid logiskt. Livet är inte ett pussel som ska läggas, hur kan någon komma på tanken att kalla det så? (Märker ni hur arg jag är :))
Fast det är klart, om man bara delar in vardagen i tårtbitar av timmar här och måsten där, karriär här och småknattar där, så kan jag (nästan) förstå tanken. Att först så ska barnen lämnas, sedan ska t-banan passas, mötet planeras, lunchen ätas, tvätten tvättas och dammsugarn dammsugas, eller nåt... Då får man ju pussla en hel del.
Men varför inte istället se allt det mjuka runt omkring? Barnen ska lämnas och gråter och sparkas, men sjunger fint i nästa sekund. Funderingar om blå himmel blandas med snoriga näsor och känslor som inte passar ihop i en mall. Visst, tunnelbanan är varm och trång och kommer allt som oftast sent, men då dyker plötsligt en ny favoritlåt upp i IPhonens Spotify, och sätter en fin färg på hela dagen. Och tänk om den pusselbit som kallas middag inte alls känns viktig idag? Vi hade tänkt oss falukorv, men nu vill vi dricka vin och köpa sushi, måste vi pussla klart imorgon då istället? Du vill göra karriär och det vill jag också, men barnen då, vem ska passa dem, nej det här går inte för då passar inte min jobb-bit i din familjebit så då får vi börja om... Nej för tusan, släng det där gamla träsynsättet nu, och lev istället! Det blir som det blir. Och det blir ju oftast så himla härligt!
- Vilket leder oss vidare in på... tada; familjeprojektet, eller "projekt familjen". Åh så ohärligt! "På jobbet driver jag kommunikationsprojekt och hemma driver jag människoprojekt med tillhörande hus, bil och sällskapsdjur." Stackars, stackars alla som fastnat i det synsättet, på riktigt lider jag med dem alla. Innebär det då att singlar driver singelprojekt och särbos driver särboprojekt och sambos förstås projekt samboliv? Projekt är något med en tydlig början, en väldefinierad målbild, ofta en strategi, hyfsat utstakad budget och ett antal olika samarbetspartners som krävs för resultatuppfyllnad.
En husrenovering kan vara ett familjeprojekt. En semesterresa med förberedande planering likaså. Att ta sig från punkt A till punkt B med uppblåsbara krokodiler, en bil med nära förestående soppatorsk, hungriga ungar och överhettad sambo, kan sannerligen vara ett projekt. Men familjen, kärleken, samhörigheten och det tillhörande kaoset är ju själva plattformen i sig. Lycka, näring, dynamik, tristess, grubblerier, asgarv, bråk, försoning och dialog. Inte med något annat mål än att bara få vara i allt det där. Utveckla det, utvecklas med det. Växa och stimulera tillväxt. Älska och låta sig älskas. Den dagen det blir ett projekt, måste det väl ändå ses som att målet redan är missat?
Eller har jag missat nåt här?
- Livspussel. LIVSPUSSEL??! Alltså, det är ju bara så himla fel. Vaddå pussel? Ska liksom alla bitar matcha till en perfekt rektangel i slutänden, och då är man lycklig och glad för alltid och i evighet? Livet är inte perfekt slipade bitar, 250 till antalet. Inte heller är ramverket symmetriskt och alltid logiskt. Livet är inte ett pussel som ska läggas, hur kan någon komma på tanken att kalla det så? (Märker ni hur arg jag är :))
Fast det är klart, om man bara delar in vardagen i tårtbitar av timmar här och måsten där, karriär här och småknattar där, så kan jag (nästan) förstå tanken. Att först så ska barnen lämnas, sedan ska t-banan passas, mötet planeras, lunchen ätas, tvätten tvättas och dammsugarn dammsugas, eller nåt... Då får man ju pussla en hel del.
Men varför inte istället se allt det mjuka runt omkring? Barnen ska lämnas och gråter och sparkas, men sjunger fint i nästa sekund. Funderingar om blå himmel blandas med snoriga näsor och känslor som inte passar ihop i en mall. Visst, tunnelbanan är varm och trång och kommer allt som oftast sent, men då dyker plötsligt en ny favoritlåt upp i IPhonens Spotify, och sätter en fin färg på hela dagen. Och tänk om den pusselbit som kallas middag inte alls känns viktig idag? Vi hade tänkt oss falukorv, men nu vill vi dricka vin och köpa sushi, måste vi pussla klart imorgon då istället? Du vill göra karriär och det vill jag också, men barnen då, vem ska passa dem, nej det här går inte för då passar inte min jobb-bit i din familjebit så då får vi börja om... Nej för tusan, släng det där gamla träsynsättet nu, och lev istället! Det blir som det blir. Och det blir ju oftast så himla härligt!
- Vilket leder oss vidare in på... tada; familjeprojektet, eller "projekt familjen". Åh så ohärligt! "På jobbet driver jag kommunikationsprojekt och hemma driver jag människoprojekt med tillhörande hus, bil och sällskapsdjur." Stackars, stackars alla som fastnat i det synsättet, på riktigt lider jag med dem alla. Innebär det då att singlar driver singelprojekt och särbos driver särboprojekt och sambos förstås projekt samboliv? Projekt är något med en tydlig början, en väldefinierad målbild, ofta en strategi, hyfsat utstakad budget och ett antal olika samarbetspartners som krävs för resultatuppfyllnad.
En husrenovering kan vara ett familjeprojekt. En semesterresa med förberedande planering likaså. Att ta sig från punkt A till punkt B med uppblåsbara krokodiler, en bil med nära förestående soppatorsk, hungriga ungar och överhettad sambo, kan sannerligen vara ett projekt. Men familjen, kärleken, samhörigheten och det tillhörande kaoset är ju själva plattformen i sig. Lycka, näring, dynamik, tristess, grubblerier, asgarv, bråk, försoning och dialog. Inte med något annat mål än att bara få vara i allt det där. Utveckla det, utvecklas med det. Växa och stimulera tillväxt. Älska och låta sig älskas. Den dagen det blir ett projekt, måste det väl ändå ses som att målet redan är missat?
Eller har jag missat nåt här?
På tapeten just nu
Rastlös som jag är, kan jag inte motstå att tänka "förändring" när omgivningen blir för bekant. I dagsläget vaken kan eller vill jag/vi byta boende, men små justeringar gör så himla mycket för att stilla det där förnyelsebehovet som poppar upp titt som tätt.
Just nu fantiserar jag om nya uteplatser, renovera badrummet och slänga jacuzzin på nedervåningen all världens väg, fixa en bra klädkammare och så nya tapeter i vardagsrum och sovrum.
Dessa tapeter har vi som fondvägg i sovrummet nu. De satt på plats när vi flyttade in, och sambon gillar dem skarpt medan jag är mer tveksam. För det första känns de lite putinuttiga, för det andra är de mörkt blåa i mönstret och för det tredje tycker jag att det är en färg som är svår att matcha snyggt med andra färger.
Nu gick jag förbi vår fantastiska lokala tapet/färghandel på Sockenplan och hittade dessa ljuvligheter. Skulle passa perfekt till vårt vita trägolv, vita möblerna, gamla 30-talssoffan, vintagekistan med sängläder och glaslamporna. Rätt färger och skön stil! (Tittar man noga ser man att de är fint prickiga, inte enfärgade, i botten.)
Och såhär fint kan det bli om man får till det rejält! :)
onsdag 2 juni 2010
Nämen!
Hoppsan hejsan vad tiden springer iväg. Här inne ekade det visst tomt. Det får det bli ändring på. 
Under frånvaron har några ytterligare månader med nya byrån passerat; fortfarande extatiskt lycklig över beslutet att försöka. Jag har anmält mig till Vansbrosimmet som start på Tjejklassikern. Både barnen har fyllt år. Morsdag har passerat. Sommaren har blommat ut på riktigt. Träningen har kommit i skymundan. Förhållandet är helt underbart. Kreativiteten och energin är på topp.
Det kanske låter bra, men det bästabästabästa i mitt liv ser ni här x 2:
tisdag 20 april 2010
Update
Totalt bloggstiltje beror på på total jobboverload på annat håll, men det är ju egentligen bara positivt.
Har för ambition att ge nytt liv även åt denna blogg nu i vår, men får börja med en kort och koncis update av läget.
Just nu fascineras jag av kungahuset och alla tre "barnens" romanser och kärleksbestyr. Kalla mig tant, men jag gillar det. Detsamma gäller hur våren och ljuset gör inträde i vår trädgård, och även om jag älskar mörka kvällar med tända ljus och knarrande snö under skorna, så kommer huslivet verkligen till sin rätt den här årstiden. Jag har påtat i rabatter och beskurit äppelträd, med mungiporna i himlen.
Barnen då. Lilian, som just nu har sitt ettåriga livs första riktiga febertopp, och Elis som snart är fem, är så härliga att jag vill ha tio barn minst. Sambon är också härlig, och vi är kanske närmare än någonsin. Det känns som att alla vänner och bekanta också börjar tina upp ur vinterdvalan, och jag hoppas på många trevliga spontana och planerade träffar i sommar.
Jobbet går bra. Riktigt bra. (Peppar, peppar.) Efter nio år på samma ställe är det klart att förändringen i sig, ger en kick. Men att varje morgon promenera från Östermalmstorg i morgonljuset förbi Dramaten och vidare ut på Strandvägen, en latte på SevenEleven och i huvet planera dagen, är något extra. Inte på grund av det geografiska läget, utan för att vi gör det här med oss själva som beslutsfattare. Detta är vår egen grej, vår dröm och vision. Och nu vår verklighet.
Ekonomiskt är det såklart en helt annan histora, att helt plötsligt går från Sveriges största byrå till den minsta ;) Och vi bygger för framtiden. Men jag saknar inte dyrt vin och lyxiga jeans ett smack. Billigt vin och ekonomisk shopping passar lika bra, så länge det med verkligt värde; vänner, familj och bekanta, finns här som vanligt. Pretentiöst, men sant.
Slutligen så har träningen börjat flyta på rätt bra, och för att inte tappa stinget väntar Tjejklassikern det kommande året. Vi börjar med simningen i Vansbro i juli, och avslutar med cyklingen 2011. Det ska bli både motiverande och spännande.
Som min kollega säger; over & out. Och på snart återhörande, får man hoppas.
Har för ambition att ge nytt liv även åt denna blogg nu i vår, men får börja med en kort och koncis update av läget.
Just nu fascineras jag av kungahuset och alla tre "barnens" romanser och kärleksbestyr. Kalla mig tant, men jag gillar det. Detsamma gäller hur våren och ljuset gör inträde i vår trädgård, och även om jag älskar mörka kvällar med tända ljus och knarrande snö under skorna, så kommer huslivet verkligen till sin rätt den här årstiden. Jag har påtat i rabatter och beskurit äppelträd, med mungiporna i himlen.
Barnen då. Lilian, som just nu har sitt ettåriga livs första riktiga febertopp, och Elis som snart är fem, är så härliga att jag vill ha tio barn minst. Sambon är också härlig, och vi är kanske närmare än någonsin. Det känns som att alla vänner och bekanta också börjar tina upp ur vinterdvalan, och jag hoppas på många trevliga spontana och planerade träffar i sommar.
Jobbet går bra. Riktigt bra. (Peppar, peppar.) Efter nio år på samma ställe är det klart att förändringen i sig, ger en kick. Men att varje morgon promenera från Östermalmstorg i morgonljuset förbi Dramaten och vidare ut på Strandvägen, en latte på SevenEleven och i huvet planera dagen, är något extra. Inte på grund av det geografiska läget, utan för att vi gör det här med oss själva som beslutsfattare. Detta är vår egen grej, vår dröm och vision. Och nu vår verklighet.
Ekonomiskt är det såklart en helt annan histora, att helt plötsligt går från Sveriges största byrå till den minsta ;) Och vi bygger för framtiden. Men jag saknar inte dyrt vin och lyxiga jeans ett smack. Billigt vin och ekonomisk shopping passar lika bra, så länge det med verkligt värde; vänner, familj och bekanta, finns här som vanligt. Pretentiöst, men sant.
Slutligen så har träningen börjat flyta på rätt bra, och för att inte tappa stinget väntar Tjejklassikern det kommande året. Vi börjar med simningen i Vansbro i juli, och avslutar med cyklingen 2011. Det ska bli både motiverande och spännande.
Som min kollega säger; over & out. Och på snart återhörande, får man hoppas.
söndag 28 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
söndag 21 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
Längesen sist!
Ok, jag har inte varit här på ett tag.
Jag har:
Hämtat mig från semestern (vad innebär det egentligen :)?), tränat på SATS, fått svinisen, varit illamående utan aptit i tre veckor efter den, blivit helt frisk och hungrig igen, hållit mig från att shoppa allt vårmode jag vill, hört Lilian säga "mama", "papa", "tatack" och sett henne klappa händerna, varit på Kåken, Vassa Eggen, trettioårshemmafest, Grill, plockat undan min skrivbordsplats på gamla kontoret, gått på Brunnsviken med Elis och varm O´Boy, firat alla hjärtans och... startat ett eget företag med ett par kollgor,
Nya kontaktuppgifter hittar ni på http://www.brandecho.se/
onsdag 3 februari 2010
Sicko
Avverkade sista dagen på gamla jobbet, gick hem, fick feber och är kvar i influensabubblan.
Så började min stora förändring :)
Ses snart!
torsdag 21 januari 2010
2008
Fortsätter årskavalkaden och har kommit till 2008.
Året då vår dotter blev till. Föregått av ett missfall under våren. Året då jag karriärsmässigt hade mina kanske största framgångar hittills. Året med roliga fester och vackra skärgårdsbröllop. Året som kämpade sig fram i efterdyningarna av vår relationskris; stora ljusglimtar, många och långa skuggor, upp till ytan för syre men ibland längre ner mot botten igen.
Ett år av grubbel.
Ett år av målmedvetenhet och kamp. Men även tvivel och förvirring.
Mest symboliskt för 2008, var vårat husköp. Ett drömhus, men ingen husdröm som besannades. Vi investerade pengar och följde våra utstakade mål, men våra hjärtan gick inte längst fram i ledet. De fick finna sig i att hänga efter, styrda av mer statiska beslut.
I efterhand ändå, möjligen, ett av vårt gemensamma livs allra största beslut. Väggar som höll oss ihop när båda våra väsen kanske fortfarande letade en nödutgång. Bort. Ett projekt som gav oss tillfälle att prata och skratta, utan att känna allför mycket.
2008 var inte ett kritiskt år, inte sorgligt eller desperat. Inga konflikter eller misstag som kunde tära sönder. Men efterdyningarna var inte väntade, och inte möjliga att sortera och bearbeta på samma sätt som en kris man är mitt uppe i.
Tillbaka till huset. Det som vi först nu kanske verkligen firar och dyrkar. Inte bara ett hus, utan ett hem fyllt med värme och lycka.
Käppar i hjulen...
... har jag inte, men väl snömodd!
Det GÅR ju inte att vara ute med vagnen, särskilt inte eftersom vi har en Bugaboo med små framhjul, inga extra vinterdäck och gatorna i kvarteret växer ihop med trottoarerna i någon slags vitbrun, isklumpig, hal, trög, ogenomtränglig och lutande sörja.
Jag vänder och vrider. Springer och drar. Rycker och trycker på. Lutar på bakhjul och balanserar på framhjul.
"Helveteeee!" var min egen högljudda ickesofistikerade kommentar igår när vagnen körde fast och dottern höll på att flyga ur.
"Man får inte säga så" hör jag sonen snusförnuftigt pipa från snowracern som jag har på släptåg, dragandes i vänsterhanden.
Och så skrattar vi båda. Och så tittar vi på det här. Då är det inte så jobbigt trots allt.
Det GÅR ju inte att vara ute med vagnen, särskilt inte eftersom vi har en Bugaboo med små framhjul, inga extra vinterdäck och gatorna i kvarteret växer ihop med trottoarerna i någon slags vitbrun, isklumpig, hal, trög, ogenomtränglig och lutande sörja.
Jag vänder och vrider. Springer och drar. Rycker och trycker på. Lutar på bakhjul och balanserar på framhjul.
"Helveteeee!" var min egen högljudda ickesofistikerade kommentar igår när vagnen körde fast och dottern höll på att flyga ur.
"Man får inte säga så" hör jag sonen snusförnuftigt pipa från snowracern som jag har på släptåg, dragandes i vänsterhanden.
Och så skrattar vi båda. Och så tittar vi på det här. Då är det inte så jobbigt trots allt.
Okomplicerad
Alltså, när det kommer till TV har jag kanske inte den högsta kravspecen i juryn.
Jag blir glad av Top Chef, Project Runway, So You Think You Can Dance, Halv åtta hos mig, Vad blir det för mat, Leila, Made In Sweden, idrottsmästerskap och förlossningsprogram :-)
Så enkelt är det.
Däremot pallar jag inte Förkväll och inte heller står jag ut med någonting där Malou är med och håller i taktpinnen. Jag vill inte verka dissig och har inget emot henne egentligen, men hon verkar så ointresserad och överlägsen alla gäster hon pratar med. Tankarna någon annanstans och nästa fråga på tungan innan hon ens börjat lyssna på svaret på den tidigare.
Då gör jag som alla säger; slår av hellre än sågar sönder.
Jag blir glad av Top Chef, Project Runway, So You Think You Can Dance, Halv åtta hos mig, Vad blir det för mat, Leila, Made In Sweden, idrottsmästerskap och förlossningsprogram :-)
Så enkelt är det.
Däremot pallar jag inte Förkväll och inte heller står jag ut med någonting där Malou är med och håller i taktpinnen. Jag vill inte verka dissig och har inget emot henne egentligen, men hon verkar så ointresserad och överlägsen alla gäster hon pratar med. Tankarna någon annanstans och nästa fråga på tungan innan hon ens börjat lyssna på svaret på den tidigare.
Då gör jag som alla säger; slår av hellre än sågar sönder.
Bokslukare
Tog med EN bok till Thailand, trodde inte det skulle bli så mkt läsning med båda barnen på högvarv, men efter två dagar var den utläst och tack och lov fanns välfyllt bibliotek på hotellet.
Igår svängde jag in på Åhléns City, som alltid har fyra för tre, och införskaffade fyra nya pocketar.
Ingen storslagen litteratur såklart, men vardagsnära relationsdramer och romaner som jag älskar att bläddra mig in i.
Gjorde slut på den första imorse; Tusen Skärvor Tillit. (Tack Kakan, för tipset!) Lite annorlunda skriven, mörk, jobbig, äkta, oförskönande och relativt icke-hoppfull, men väldigt bra. Ser fram emot nummer två i raden, ikväll!
Igår svängde jag in på Åhléns City, som alltid har fyra för tre, och införskaffade fyra nya pocketar.
Ingen storslagen litteratur såklart, men vardagsnära relationsdramer och romaner som jag älskar att bläddra mig in i.
Gjorde slut på den första imorse; Tusen Skärvor Tillit. (Tack Kakan, för tipset!) Lite annorlunda skriven, mörk, jobbig, äkta, oförskönande och relativt icke-hoppfull, men väldigt bra. Ser fram emot nummer två i raden, ikväll!
tisdag 19 januari 2010
Ännu en tia!
Nytt årtionde och jag tänkte hälsa det välkommen genom att lista en personlig händelse som påverkat mig på det ena eller andra viset, för varje gånget år, i kommande inlägg. Börjar idag och börjar med 2009.
Givetvis födseln av vår fullkomligt underbara, temperamentsfulla, busiga, leende, spralliga, lättlärda, bebismjuka, närhetsoberoende dotter. I slutet av april kom hon till oss med en sådan outsäglig lycka och tacksamhet. Som många av er vet har mitt och T:s förhållande inte alltid (någonsin? ;)) varit lätt, och länge verkade det varken som att vi skulle våga försöka få fler barn, hade någon framtid eller kunde hitta tillbaka till närhet och vi-känsla igen. Men det gjorde vi. och det gör vi. För vi fortsätter jobba med våra olikheter och skilda behov, allt under det stora trygga och nödvändiga paraply som kallas kärlek. Och på grund av det så är hon här. Så långt ifrån självklar. Och inte bara på grund av ödet. Utan också för att vi ville, vi vågade, vi valde och vi trodde. Och hon valde oss. Vårt lilla mirakel.
Året 2009 och i samband med "lillasysters" ankomst, blev ju vår son storebror. Från dag ett har han tagit emot sin lillasyster med sådan enorm omtanke och ömhet. Han har pussat och klappat och nojsat och lekt. I takt med att hennes personlighet och styrka utvecklas allt mer, vågar han också vara en lite busigare brorsa. Som två isbjörnsungar som kivas, rullar de runt i vår stora soffa. Elis med sin näsa killandes i Lilians ansikte, och Lilian grymtande och huggande efter Elis med sina sylvassa små bissingar. Allt som oftast på skoj, och fyllt av underliggande värme.
Så Lilian kom och Elis växte och det gjorde tacksamhet, lycka och kärlek också. Familjen blev större och starkare. Och saker som jobbframgångar, resor, nöjen och inredning av huset var jättekul och betydelsefullt på sitt lilla vis, men sekundärt i sammanhanget.
Givetvis födseln av vår fullkomligt underbara, temperamentsfulla, busiga, leende, spralliga, lättlärda, bebismjuka, närhetsoberoende dotter. I slutet av april kom hon till oss med en sådan outsäglig lycka och tacksamhet. Som många av er vet har mitt och T:s förhållande inte alltid (någonsin? ;)) varit lätt, och länge verkade det varken som att vi skulle våga försöka få fler barn, hade någon framtid eller kunde hitta tillbaka till närhet och vi-känsla igen. Men det gjorde vi. och det gör vi. För vi fortsätter jobba med våra olikheter och skilda behov, allt under det stora trygga och nödvändiga paraply som kallas kärlek. Och på grund av det så är hon här. Så långt ifrån självklar. Och inte bara på grund av ödet. Utan också för att vi ville, vi vågade, vi valde och vi trodde. Och hon valde oss. Vårt lilla mirakel.
Året 2009 och i samband med "lillasysters" ankomst, blev ju vår son storebror. Från dag ett har han tagit emot sin lillasyster med sådan enorm omtanke och ömhet. Han har pussat och klappat och nojsat och lekt. I takt med att hennes personlighet och styrka utvecklas allt mer, vågar han också vara en lite busigare brorsa. Som två isbjörnsungar som kivas, rullar de runt i vår stora soffa. Elis med sin näsa killandes i Lilians ansikte, och Lilian grymtande och huggande efter Elis med sina sylvassa små bissingar. Allt som oftast på skoj, och fyllt av underliggande värme.
Så Lilian kom och Elis växte och det gjorde tacksamhet, lycka och kärlek också. Familjen blev större och starkare. Och saker som jobbframgångar, resor, nöjen och inredning av huset var jättekul och betydelsefullt på sitt lilla vis, men sekundärt i sammanhanget.
måndag 18 januari 2010
Alltid!
Vissa artister tänker man inte ens på att man gillar, när någon frågar om ens musiksmak. Men i spellistorna på Spotify och IPhonen så förekommer de ständigt, och gör dessutom låtar som ger rysningar om och om igen.
Alicia Keys är en sådan. Fan vad bra hon är!
http://www.youtube.com/watch?v=A9EJTuR0ytQ
Alicia Keys är en sådan. Fan vad bra hon är!
http://www.youtube.com/watch?v=A9EJTuR0ytQ
söndag 17 januari 2010
Tio i topp
Tio mål, tvåtusentio, utan inbördes ordning:
10. Äta bättre, ink. laga mer mat
9. Fortsätta socialisera och bli ännu bättre på att prioritera vän-träffar
8. Vara en bra mamma, ink. att leka mycket och varierat med barnen
7. Ta körkortet
6. Träna hårt och regelbundet, minst tre/fyra ggr i veckan
5. Göra privatekonomisk budget
4. Skriva/påbörja den där romanen och skriva en låttext
3. Lyckas med år ett av nya jobbutmaningen
2. Bli bättre på kroppsvård såsom insmörjning och frisörbesök etc
1. Vara en bra flickvän ink. att leka mycket och varierat med sambon ;)
Bubblare: Bli en bättre fotograf/redigerare, ha bättre ordning i lådor och skåp, måla om de där möblerna, besöka minst tre loppisar/antikaffärer jag aldrig tidigare varit på, åka till Gotland minst en gång i år, ta bra hand om trädgården ink. beskära alla träd, göra en riktigt garderobsutrensning och bli bättre på planerade inköp, veckohandla, börja någon aktivitet med Elis (friidrott? klättring? handboll? fotboll? simning?), komma ihåg födelsedagar.
10. Äta bättre, ink. laga mer mat
9. Fortsätta socialisera och bli ännu bättre på att prioritera vän-träffar
8. Vara en bra mamma, ink. att leka mycket och varierat med barnen
7. Ta körkortet
6. Träna hårt och regelbundet, minst tre/fyra ggr i veckan
5. Göra privatekonomisk budget
4. Skriva/påbörja den där romanen och skriva en låttext
3. Lyckas med år ett av nya jobbutmaningen
2. Bli bättre på kroppsvård såsom insmörjning och frisörbesök etc
1. Vara en bra flickvän ink. att leka mycket och varierat med sambon ;)
Bubblare: Bli en bättre fotograf/redigerare, ha bättre ordning i lådor och skåp, måla om de där möblerna, besöka minst tre loppisar/antikaffärer jag aldrig tidigare varit på, åka till Gotland minst en gång i år, ta bra hand om trädgården ink. beskära alla träd, göra en riktigt garderobsutrensning och bli bättre på planerade inköp, veckohandla, börja någon aktivitet med Elis (friidrott? klättring? handboll? fotboll? simning?), komma ihåg födelsedagar.
fredag 15 januari 2010
Fler ytligheter
Jahapp, efter tre veckors absolut köptorka har jag tydligen blivit besatt av alldeles för dyr nätspaning. Eller själva spaningen är förstås gratis. (Så när som på uppkopplingen då.)
Ytterligare en målbild för de yrkesmässiga utmaningarna som inleds 2010.
Klyschigt, men visst är det väl paket att drömma om, de här Tiffanyboxarna?
Matnyttig revolution
Har känt till Linas Matkasse ett tag, men nu äntligen gjort slag i saken och gått med som kund.
Varannan vecka kommer en leverans med varor och recept, inklusive ett veckoblad med tillagningstips, information om svårighetsgrad och hållbarhet, vilka råvaror som går bra att frysa in etc.
Det här ska bli SÅ skoj att testa. Precis vad jag behöver för att komma igång med bättre kosthållning för hela familjen!
www.linasmatkasse.se
Varannan vecka kommer en leverans med varor och recept, inklusive ett veckoblad med tillagningstips, information om svårighetsgrad och hållbarhet, vilka råvaror som går bra att frysa in etc.
Det här ska bli SÅ skoj att testa. Precis vad jag behöver för att komma igång med bättre kosthållning för hela familjen!
www.linasmatkasse.se
torsdag 14 januari 2010
Begär!
Jo, ni vet, jag gillar ju modebloggar och glossiga magasin (eller modebilagorna i kvällstidningarna, för all del ;)), och brukar inspireras men inte exalteras över innehållet.
Förrän nu.
Den här handväskan, Mulberrys Alexa, är perfektion. Och om det inte vore för att jag för en månad sedan sade upp mig från mitt arbete för att ge mig i kast med en ny och inledningsvis inte så solid utmaning, hade jag beställt denna nya juvel som landar i butik i dagarna.
En ytlig morot att jaga ikapp under 2010!
Avkopplad eller uppkopplad
Det slog mig just hur extremt utvilande två veckors solsemester kan vara. Inte bara på grund av familjemys och ständigt solbadande, färdiglagade måltider eller en tripp till hotellgymet.
Utan främst för att man på ett par dagar totalt kommer bort från "kolla-hetsen".
Kolla mailen. Kolla telefonen. Kolla Facebook. Kolla branschsajterna. Kolla Aftonbladet. Kolla favoritbloggarna. Kolla dagisuppdateringar. Kolla tv-tablån.
Det enda man måste hålla koll på under chartersolen, är möjligen solstolsjakten runt 8.30, med hopp om att knipa de bästa platserna (vid 8.00) eller några platser överhuvudtaget (vid 9.00).
Uppkopplad är skoj, men avkoppling behövs ibland!
Utan främst för att man på ett par dagar totalt kommer bort från "kolla-hetsen".
Kolla mailen. Kolla telefonen. Kolla Facebook. Kolla branschsajterna. Kolla Aftonbladet. Kolla favoritbloggarna. Kolla dagisuppdateringar. Kolla tv-tablån.
Det enda man måste hålla koll på under chartersolen, är möjligen solstolsjakten runt 8.30, med hopp om att knipa de bästa platserna (vid 8.00) eller några platser överhuvudtaget (vid 9.00).
Uppkopplad är skoj, men avkoppling behövs ibland!
2010
Gott nytt år, vänner och okända!
För mig/oss började det nya året och decenniet på en gräsmatta strax bredvid en vacker sandstrand i Phuket, tillsammans med 1000 andra turister. Det har varit en alldeles underbar semester, fylld av ljuvliga små upplevelser och fritt från stora äventyr. Vi har bara varit, slappat, badat, umgåtts, skrattat och kramats. Lycka, utan "men". Bara äkta glädje över nuet.
Med nytt år kommer alltid nya planer. En del blir verklighet, andra inte. I år har jag lovat mig själv att försöka ta körkortet jag betalt för, att komma igång med regelbunden träning (börjat starkt med 14 pass på femton dagar), börja laga mer mat; nyttig och spännande, och till sist försöka vara lite mer relaxad inför alla "måsten". Det kanske inte gör SÅ mycket om Lilian råkar slicka på hallgolvet en millisekund innan jag hinner fram...
Halkade via Vimmelmamman in på en blogg som är så otroligt sorglig att magen knyter sig hårt och länge. (http://annajansson73.blogspot.com/) Känslan av att "det kunde vara jag eller du eller vem som helst av oss", går inte att blunda för, och vi vet ju aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Jag gråter som vanligt, kan inte hitta någon distans utan lever mig in i hur det måste vara för Anna och hennes familj. Och är det någonting man vill ta med sig från den här sortens verklighet, är det ju att det faktiskt aldrig går att veta något alls om framtiden. Ingenting. Och när tråkiga saker händer, vill man ju i alla fall kunna säga att lycka är att ta vara på det som är bra här och nu. Inte vara alltför städnitisk, självkritisk, hypokondrisk, vardagsgnällig eller kontrollbehovig. Komma ihåg att vara den man vill vara, och säga till dem som är viktiga att de är just det. Skapa fina minnen, utan för höga krav på hur det måste vara.
Tillbaka till gladare tongångar. Är väldigt utvilad och känner mig nystartad på alla plan. Utsövd, nollställd inför alla jobbåtaganden och min stora förändring som komma skall, där. Lätt i sinnet och otroligt glad och tacksam för den familj vi har och de senaste två veckornas alla genomhärliga stunder, i all enkelhet.
Peppar, peppar... (kommer man inte ifrån!).
Hoppas kunna bevara den här "semesterkänslan" trots att det skiljer ett halvt jordklot och sisådär 40 grader i temperatur :-)
Kram,
L
För mig/oss började det nya året och decenniet på en gräsmatta strax bredvid en vacker sandstrand i Phuket, tillsammans med 1000 andra turister. Det har varit en alldeles underbar semester, fylld av ljuvliga små upplevelser och fritt från stora äventyr. Vi har bara varit, slappat, badat, umgåtts, skrattat och kramats. Lycka, utan "men". Bara äkta glädje över nuet.
Med nytt år kommer alltid nya planer. En del blir verklighet, andra inte. I år har jag lovat mig själv att försöka ta körkortet jag betalt för, att komma igång med regelbunden träning (börjat starkt med 14 pass på femton dagar), börja laga mer mat; nyttig och spännande, och till sist försöka vara lite mer relaxad inför alla "måsten". Det kanske inte gör SÅ mycket om Lilian råkar slicka på hallgolvet en millisekund innan jag hinner fram...
Halkade via Vimmelmamman in på en blogg som är så otroligt sorglig att magen knyter sig hårt och länge. (http://annajansson73.blogspot.com/) Känslan av att "det kunde vara jag eller du eller vem som helst av oss", går inte att blunda för, och vi vet ju aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Jag gråter som vanligt, kan inte hitta någon distans utan lever mig in i hur det måste vara för Anna och hennes familj. Och är det någonting man vill ta med sig från den här sortens verklighet, är det ju att det faktiskt aldrig går att veta något alls om framtiden. Ingenting. Och när tråkiga saker händer, vill man ju i alla fall kunna säga att lycka är att ta vara på det som är bra här och nu. Inte vara alltför städnitisk, självkritisk, hypokondrisk, vardagsgnällig eller kontrollbehovig. Komma ihåg att vara den man vill vara, och säga till dem som är viktiga att de är just det. Skapa fina minnen, utan för höga krav på hur det måste vara.
Tillbaka till gladare tongångar. Är väldigt utvilad och känner mig nystartad på alla plan. Utsövd, nollställd inför alla jobbåtaganden och min stora förändring som komma skall, där. Lätt i sinnet och otroligt glad och tacksam för den familj vi har och de senaste två veckornas alla genomhärliga stunder, i all enkelhet.
Peppar, peppar... (kommer man inte ifrån!).
Hoppas kunna bevara den här "semesterkänslan" trots att det skiljer ett halvt jordklot och sisådär 40 grader i temperatur :-)
Kram,
L
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)