Rosa tankar

Barnen har somnat i var sitt rum på övervåningen. Sambon är inte hemma, tystnaden är påtaglig. Tänk vilken skillnad det är på tyst och tyst.

Ibland så tärande, så påtagligt fel. Om man är två i rummet. Om något inte är som det ska.

Och så den här vackra tystnaden. Den trygga och fina. Fullt av mjuka tankar i huvudet, inga skarpa kanter någonstans. Utanför fönstret skymmer sommarkvällen, himlen ovanför skogskanten är alldeles rosa.

Alla leksaker och småbråte är undanplockat. Det finns inget som stör.

Allt brus, alla barnskrik, t-banan som gnisslar, musik i lurarna, samtal i telefonen... det hör till morgondagen. Nu är det tyst, lugnt och stilla. I nuet finns lugnet.