Skönt, förvisso.
Tittar ut och ser de gråa regntunga skyarna. Temperaturen visar nollgradigt och den smutsiga snön ligger fortfarande som ett någorlunda jämt, platt täcke över marken.
Samtidigt skickas det bilder från hemstaden, Stockholm. Våryran vet inga gränser. Det är uteserveringar, vårjackor, 17-gradersnjutning, terasshäng, iskalla öl i solen och blundande ansikten i kollektiv mot skyn.
Allt är relativt. Men just nu känns det som att någon är på fel plats. Antingen så är det jag. Eller så är det solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar