Allt är förlåtet

Du har en lite störig vana nu, lilla damen.

Du vaknar kl 4, äter lite och samlar energi. Sedan börjar du den dagliga övningen av ljud. Med basröst brummar du högt, med pipröst i de absolut högsta oktaverna frambringar du ett skrik som kan krossa glas. Sedan kör du lite motorbåt, bubblar några liter spott, skrattar högt och tar tag i ett allt högre gnäll när hungern på nytt sätter in.

Åsså lite sömn igen.

Och då, nu, när du somnar lungt och låter din pösiga lilla kind vila mot din axel, som också är pösig. När du drömmer dina drömmar, och ler i takt med dem. Du fnissar, vaknar till och tittar på mig med lyckliga blå ögon, och sluter dem igen. Ditt fjuniga hår är lite längre nu, det är struligt efter natten. Dina ögonfransar har blivit långa, men dina fötter fortfarande rätt små. Du viftar lite på tårna, och lägger minifötterna i kors.

När jag ser dig såhär, är allt förlåtet. Och jag vet att du kommer att kunna göra vad du vill med mig genom livet. Låta femårstrots ta över alla rationella förklaringar. Smälla i dörrar på en åttaårings bestämda vis. Du kan tonårsrevolta, skälla och kaxa bäst du vill. När dagen går mot kväll, när natten byts i morgondis, när lugnet lägger sig och inget stör, då sitter jag bredvid och beundrar dig vad du än gör.

Med oändlig kärlek.