Tillsammans!

Det är klart att det blir lite mindre socialt umgänge under en graviditet. I alla fall i de former man är van vid. Vi äter inte ute lika ofta (i-landsproblem, men det ÄR inte en lika komplett upplevelse utan det där goda glaset vin), vi går inte på lika mycket fester och vi ordnar inte lika många middagar.

Igår var dock en kick rakt tillbaka in i det "vanliga" livet. Fört träffade jag några vänner för att käka frulle och prata livsplaner på förmiddagen. När jag kom hem efter storhandlingen överraskade sambon med 10 enorma rosor, god choklad och pocketbok. Därefter kom vår galet trevliga granne över med sin dotter, som är i exakt samma ålder och går på samma dagis som sonen just har börjat. Killarna och barnen umgicks som gamla goda vänner trots att vi knappt sagt hej förut, medan jag flög runt med skurtrasor, mattpiskor och middagsrecept - och njöt (ja, töntligt nog) av varenda sekund.

Kvällen spenderades sedan i ett sånt där sällskap som bara är helt fantastiskt. Två kompispar var här för att äta kall avocadosoppa med räkor, ungsbakade grönsaker med kyckling och svalkande glass till efterrätt. Självklart kollade vi Melodifestivalen (Heja Lili & Sussie, vilken bra låt!) men det jag minns mest från gårdagskvällen är alla dynamiska diskussioner, sköna skratt, givande argumentationer och en åsiktskavalkad utan dess like. I vissa samlingar är det helt omöjligt att drabbas av den där lite halvobekväma känlsan i kroppen, stela mungipor och talande tystnader. Det här gänget skulle jag kunna flytta in i ett färgsprakande och härligt kollektiv med, imorgon!