Take the shackles...

... off my feet so I can dance!

Jag gillar ju att jobba, ni vet. Får energi, kickar och inspiration av nya utmaningar, hektiska scheman och mer eller mindre krävande projekt.
Men ibland går det lite långt. Med näsan knappt ovanför ytan kämpar man för att den grupp man leder ska få tillräckligt mycket stöd och utbyte. Kunderna ska självklart få känna sig prioriterade. Projekten detaljgranskas och kvalitetssäkras.

Och med många timmar, bläckfiskarmar och prioriterinslistor går det bra. Man klarar puckeln. Och nästa. Och nästa.

Men så plötsligt sitter man där. Fastklistrad. Med insikt om att övertiden och det ständiga 100%-iga fokuset på jobbet inte varat i en vecka eller två. Inte i en eller ett par månader. Utan kanske snart ett år. Utan pauser. Och fotbojan känns tung, så tung att bära.

Jag skulle aldrig klaga, det är allas vår plikt att kommunicera och påverka om något inte känns bra. Det här är självvalt och än så länge under kontroll. Men snart vore det skönt med lite luft. Tillräckligt med marginaler för att inte bara släcka bränder, utan göra ett gediget arbete på alla plan. Och inspiration från någon annanstans än koncept och projektplaner. Fritid. Matlagning. Utflykter. Bara göra ingenting, med dem som betyder allra mest. Livsplaner, drömmar och mål. Mer färg, än fart.

Ja, nu behövs lite utrymme. Och med nya mammaledigheten vet jag ju att det är på väg. Jag vill plantera blommor och måla. Baka sockerkakor och bada med sonen. Fotografera. Renovera gamla möbler och kanske sy ett täcke. Ta en tidig promenad utan tidsgräns. Älska. Frysa i snön, bli blöt av havet. Borsta bort bort sand mellan tårna och samla på minnen. Vakna upp och låta frukosten ta så länge den vill. Sjunga sånger och bara vara. Inte för alltid. Men ett litet tag.

Och sedan bli bättre på att låta dessa saker ta plats, även utan längre jobbuppehåll. Varje vecka, lite mer balans. Inte för att jag lider just nu. Men för att jag tror att jag kommer att lida när jag blir pensionär, om jag inte tillåtit mig att njuta av allt som inte jobbet kan ge - lite varje dag.

Jag vill inte missa något, om jag inte måste. Och vem bestämmer sånt, om inte vi själva?

http://www.youtube.com/watch?v=J7O2I9mXEQE