Det GÅR ju inte att vara ute med vagnen, särskilt inte eftersom vi har en Bugaboo med små framhjul, inga extra vinterdäck och gatorna i kvarteret växer ihop med trottoarerna i någon slags vitbrun, isklumpig, hal, trög, ogenomtränglig och lutande sörja.
Jag vänder och vrider. Springer och drar. Rycker och trycker på. Lutar på bakhjul och balanserar på framhjul.
"Helveteeee!" var min egen högljudda ickesofistikerade kommentar igår när vagnen körde fast och dottern höll på att flyga ur.
"Man får inte säga så" hör jag sonen snusförnuftigt pipa från snowracern som jag har på släptåg, dragandes i vänsterhanden.
Och så skrattar vi båda. Och så tittar vi på det här. Då är det inte så jobbigt trots allt.
1 kommentar:
Jag smälter när jag se henne!!!!Helt helt underbart är hon1
Skicka en kommentar