Ni förstår säkert att jag skojar.
Det största problemet är inte att hon totalt tappat greppet om jämställdhetsfrågorna och en sund (modern) syn på relationer. Vill man vara riktigt snäll och vidsynt kanske man i vissa sakfrågor till och med kan se och förstå en promille av hennes resonemang. När det gäller delen om vardagssysslor och "måsten" som påverkar kärleksliv i negativ riktning är hon ju till och med spot on, men hennes lösning i att anställa fler "hjälpare" är kanske inte riktigt landad ;)
Nej, det absolut mest sorgliga, patetiska och upprörande i det hon säger (och skriver på Newsmill) är ju att hon totalt förringar sitt eget värde. Hon pratar om att behaga, ställa upp och att "det är klart man väljer en söt hundvalp framför en vuxen torris". Ja, men vem köper en hund för passionerade relationer, dynamiska diskussioner och balanserade gemensamma framtidsplaner?
Det är så synd, så synd om Anna Anka, som tror att hennes plats på jorden är i skuggan av någon annan. Att hon är här för att behaga och därigenom leva det goda livet. Hela resonemanget bygger på en sällan skådad, enorm rädsla för att vara en nobody, förlora status och de kapitalistiska medel hon bygger sitt eget värde på.
Fru Anka, du kan säkert mycket mer än att peka åt betjänter och agera kuttersmycke. Våga ta reda på vad det är och sträva efter att komma på vad du vill uppnå i livet och göra för avtryck på den här jorden. Först då, bara då, kan du komma i närheten av att bli den förebild för svenska kvinnor (hihi ;)) som du säger (hahaha) att du vill vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar