Och man vänjer sig ju.
Jag ammar sittande, liggande, stående, gående, i Babybjörn, i bilbaksätet (stillastående bil såklart) och i sömnen.
Noterar knappt längre vad jag gör, när hon får ta plats vid självserveringen. Och börjar allvarligt bli rädd för att det snart - mycket snart - kommer att ske en obekväm olyckshändelse.
Inom kort kommer jag med all sannolikhet att öppna ytterdörren för en försäljare eller slänga mig upp på cykeln för att åka till affären, i "amningsläge", så att säga.
Tur att man inte är pryd.
Längre.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar