Skillnaden mellan teori och praktik

Drabbades av en "lätt släng" av mjölkstockning. AJ! Knallrött bröst, svinont och feber...

Som mamma informeras man om att detta kan hända, och det absolut bästa botet är att låta pirayan... f´låt bebisen, amma som vanligt. För mig har det nu inneburit följande process i ett par dagar:

1. Två panodil
2. Salva (tyvärr funkar det ju inte med bedövningsdito, då skulle barnet tappa känseln i munnen :))
3. Mental uppladdning
4. Barnet i famnen
5. Mer mental uppladdning
6. En glasspinne eller blyertspenna i munnen (jo faktiskt)
7. Ännu mer mental uppladdning
8. Och så slutligen förse den lilla sugfisken med målet mat
9. EXTREM smärta, bita ihop, tårar, svordomar, blod och mer tårar
10. Lättnad, smärtan går över lite efter den första minuten

Och nu är det äntligen väsenligt bättre.

Men när man läser i första-tiden-med-barnlitteraturen möts man av följande info under mjölkstockning:

"Ibland får kvinnorna rådet att pumpa ur eller att undvika att amma från det såriga och ömma bröstet under en tid, men detta kan göra saken värre. Så för både ditt och barnets skull; amma som vanligt. (Ok, jag hajjar.)

Tänk på att inom ett par veckor är besvären oftast över. (ETT PAR veckor!!!??? När varje minut känns som att brinna i h-vetet!? HUR kan de skriva så??!)

Kanske kan du försöka att koppla av i ett bad. (Mä? Man får inte bada den första tiden efter förlossning, det borde väl rimligen dessa författare veta.) Slappna av. (Ha, lätt!) Sätt fram lite doftljus, lyssna på din favoritmusik och försök så gott det går att njuta av stunden. (HahaHA vilket skämt, århundradets hån. Säkert som att kapa av sig armen och under tiden suga på en liten Tulo.)"

Så nej, det blir inget mer läsa för mig. Här görs bara. Härda ut kan jag göra, för jag har en fantastisk liten dam vid min sida, som vill ha mat. Men att samtidigt ta emot "råd" av människor som uppenbarligen inte har någon aning om vad de skriver om alternativ noll förståelse för psykologi och pedagogik, klarar jag mig utan.

Byebye bebislitteratur. Hejhej jävlaranamma!