Separate ways

Vanligen sägs det ju att våren är de yngre generationernas tid att bryta upp. "Ingen" vill vara bunden när sommaren kommer med vältränade kroppar, öppna sinnen och flödande rosévin... Jag har under hela mitt liv varit en förhållandetjej, antal partners kan räknas på den enda handen och flings på den andra. Ingen "lössläppt jävel" som en god vän till mig en gång sa... På gott och ont.

Däremot säger ju statistiken att den mognare publiken separerar efter semestrarna. Alla krav, allt nära umgänge och intensiva veckor med familj och måsten, gör att eventuella problem får chans att växa till sig i sommarljuset, och inte kan blundas för längre.

Jag vet inte, det är i alla fall inget jag känner igen mig i. Snarare motsatsen; mer tid tillsammans ger starkare känslor, mer tid för annat än jobbsnack och vardagsbestyr (även om jag gillar dessa båda också) och tillfälle att hitta nya eller nyglamla sidor hos varandra.

Nu verkar det i alla fall som att det drar en bryta upp-våg genom Stockholm. Alex och Katrin Schulman sägs gå åt skilda håll (inte bara ett PR-trick?), Anna Hibbs bloggar loss (och faktiskt innehållsrikt) om sina känslor efter separationen, och gulliga Sara Varga och Viktor Åkerblom (världens mest perfekta par?) går åt varsitt håll. Bland andra.

Nu har ju ingen av dessa barn, så några långa utlägg om att kämpa för familjen kanske inte är på sin plats. Men det är tråkigt när "par-par" blir en.