Jag har ännu inte tappat tron på hela mänskligheten, men min tro på individen kommer aldrig att bli densamma sedan jag läste dagens Expressen. Jag kan inte längre hävda att det goda alltid i slutänden besegrar det mörka.
17-månaderspojken Baby P i England, torterades i månader av sin styvfar. Över 60 gånger hade socialen och läkare chansen att plocka honom ur sitt helvete, men agerade inte. Jag vill bara blunda och låtsas som att texten framför mig inte innehåller en spegling av den vidrigaste av verkligheter, men så är fallet.
Baby P dog hösten 2007. Han gjorde det med bruten ryggrad, urplockade naglar, avklippt fingertopp, bitmärken efter familjens hund som upprepade gånger tränats på pojken, flertalet strypmärken, sår och blåmärken i hals och mun efter den nappflaska som pressats så djupt ner i hans hals. När hans livslåga slutligen släcktes gjorde den det av en tand som lossnat av en knytnävsslag i hans ansikte, och fastnade i luftstrupen.
Jag vill bara blunda men det är vårt ansvar att inte göra det. Jag gråter och vill kräkas, men det hjälper ju ingen. Vi måste inse att bara vi kan påverka och förändra, att göra ingenting är också att göra fel.
En oskyldig tvååring, en undrande blick, en mjuk kind som borde ha strukits med varsamma händer... Det finns inga ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar